När min dotter var liten undrade hon varför jag trodde att folk inte var lyckligare om de var rika. Jag försökte förklara att lycka inte kommer med pengar och att alla inte kan vara rika i världen, det finns inte tillräckligt med resurser i världen för det. Det var säkert inte ett övertygande resonemang för en 10-åring som bara längtade efter att köpa en porslinsdocka till eller litet mera godis men jag försökte helt enkelt förklara vad ”solidaritet” är och försökte problematisera begreppet ”framgång”.
Under min uppväxt levde mina föräldrars enligt mottot “live simply so others simply may live”. Man kan väl krasst säga att de personer som intervjuas i Birgitta Forsbergs bok “Svenska miljardärer” har mottot ”I could care less about if others live”. Så här inleder programledaren i SVT:s Morgonsoffan samtalet med en av dem: “Deras liv är därför inte bara en berättelse om framgång utan också om prövningar och misslyckanden och – inte minst – om vad som kan åstadkommas genom hårt arbete, envishet och lite tur.”
Jag funderar, när jag hör på samtalet, om det är just ordet “framgång” som vi förstår på olika sätt. Jag tänker på det engelska ordet progress (snarare än success) och engelska Wikipedia menar att Progress is “the idea that the world can become increasingly better in terms of science, technology, modernization, liberty, democracy, quality of life, etc”. Här hänvisas till allmän framgång, inte framgång på andras bekostnad. Som Gandhi så talande har uttryckt “there’s enough on this planet for everyone’s needs but not for everyone’s greed”.
I Morgonsoffan sitter författaren Birgitta Forsberg och miljardären Allad Al Saffar “Nu ska vi lära oss hur vi blir miljardär“, säger programledaren. Programledarna som kan vara kritiska och ifrågasättande i sina intervjuer med inbjudna gäster när det gäller är denna morgon inte speciellt ifrågasättande. Både programledarna och författaren verkar se miljardären som en förebild och är fulla av beundran för honom där han tar plats i soffan stolt tillbakalutad och småleende med sin guldklocka synlig genom hela samtalet. Författaren konstaterar ändå att miljardären Allad Al Saffar inte är en person hon skulle vilja jobba med.
“Hade jag behövt hämta och lämna (från dagis) och göra allt det där så hade jag aldrig kunnat göra det jag gjort”, erkänner Al Saffar. “Men försakar du då också någonting?” frågar (den kvinnliga) programledaren litet ifrågasättande. “Vad menar du?”, svarar Allad Al Saffar. Med det svaret inser jag som tittare att han lever i en annan värld – kanske för att det är svårt att mäta med siffror värdet av sociala relationer och gemenskap.
När den manliga programledaren mot slutet av inslaget undrar frågande “Det måste finnas en massa där ute som har förlorat”, tänker jag BRA nu problematiserar han den livsstil Al Saffar valt och går in på den typs frågor jag funderar över som: hur man sover om nätterna när man roffat åt sig så en så stor del av världens resurser på det sätt du gjort? Men det visar sig att vad programledaren vill säga är att många måste ha “torskat rejält”, som han uttrycker det. “Hur många sådana går det på en sån som Allad?”. DÄR kunde samtalet ha vänt till att bli en fråga om vad framgång betyder, vad för sorts framgång och för vem.
I dag ser jag med tacksamhet och glädje hur min dotter lever ett rikt liv. Ett liv som skapas av gemenskap, tillit, solidaritet och att tillsammans jobba för den sortens framgång wikipedia hänvisar till och Pete Seeger beskriver i sången Rainbow Race.
MY RAINBOW RACE
One blue sky above us
One ocean lapping all our shore
One earth so green and round
Who could ask for more
And because I love you
I’ll give it one more try
To show my rainbow race
It’s too soon to die.
1. Some folks want to be like an ostrich,
Bury their heads in the sand.
Some hope that plastic dreams
Can unclench all those greedy hands.
[Some hope to take the easy way:
Poisons, bombs. They think we need ’em.
Don’t you know you can’t kill all the unbelievers?
There’s no shortcut to freedom.]
2. Go tell, go tell all the little children.
Tell all the mothers and fathers too.
Now’s our last chance to learn to share
What’s been given to me and you.
(Pete Seeger)
Related articles
Ylva Rancken-Lutz
"I am linked therefore I am" 