Ylva Rancken-Lutz

Foto: Pia Pettersson

Vi är länkade till varandra genom ny social media på olika sätt. Jag funderar mycket på hur de olika kommunikationssätten formar vår identitet och oss som sociala varelser och vår värld. Internet som “plats”  är också ett spännande fenomen. Hur är Internet lik och olik den fysiska plasten som man inom internetstudier kallat “Real Life” vilket i och för sig är ett dåligt begrepp eftersom vi ofta upplever online världen som lika riktig fast inte fysisk. Den fysiska världen är idag kopplat på olika sätt genom ny media. Vi kommer överens med en vän om att träffas på café eller en IRL föräldragrupp har skapat en Facebookgrupp för att hålla kontakten och träffas IRL.

Mina speciella forskningsintressen är kvalitativ och visuell metod, familjers, barns och ungas vardag, hur ojämlikheter och orättvisor skapas och återskapas i samhället. Intresset för det sociala livet i staden har lett mig vidare till det sociala livet i den digitala världen.  Speciellt intresserad är jag av att undersöka hur dessa två världar är sammanvävda och på vilket sätt “the digital divide” delar vård värd och vad de får för konsekvenser. Hur stöder eller hindrar IRL världen och online världen  varandra?

“Plats” och “rum” (space) som begrepp slutar alltså inte att fascinera mig. Hur vi använder en plats. Vem bestämmer över hur till exempel stadsrummet ska se ut? Oftast är det inte de vanliga brukarna – de som använder platsen varje dag – utan förtroendevalda, tjänstemän och stadsplanerare. Platsen konstrueras både socialt, fysiskt och mentalt. Socialt av oss som använder den, fysiskt av byggnader, torg och gator och mentalt av de som planerat rummet (H. Lefebvre).

Man kan överföra samma begrepp till internet. Nu skapar jag ett rum för mig här på Internet – jag gör bloggen till min genom att ta några giga i besittning på en server någonstans. På samma gång länkar jag ihop mig med andra online och bygger nätverk som kan leda till vänskap IRL. Många föräldrar hittar och håller kontakt med vänner genom Internet. Min passion för platsen och rummet återspeglas också i mina forskarstudier på NTNU i Trodheim och som forskare på Folkhälsans forskningscenter i Finland. Jag har sen 2010 hållit på med en studie om hur ett socialt hållbart samhälle kunde se ut enligt nyblivna föräldrar.

Jag har saknat att få skriva icke-akademiskt och bloggandet kan göra bot på den saknaden. Bra länkar (till program och texter, film och foton om populärkultur, kultur, forskning, filosofi och samhälle) kan jag inte motstå att samla någonstans, för mig själv men också till möjlig glädje för andra.

Min fritidspassion är film och foto. Jag ser film hemma och på bio, går på filmfestivaler och är med i Ekenäs filmfests styrelse. Jag fotar och filmar och rätt ofta editerar jag mina filmer. Förr gjorde vi familjealbum och såg på diabilder i min familj men idag blir nog fotona mest sparade och visade i digital format och därför gör jag ofta foto slideshows i Apature på min Mac och fortsätter traditionen av att visa digitala diabilder på familjeträffar.  Jag skidar på vintern. Att vara ute i skärgården och att segla med en gammal båt från 60-talet på sommaren är jätte viktigt för mig och ger mig ny kraft efter vintern.  Jag har alltid tyckt om att handarbeta, har vävt folkdräkter och stickat mycket och är utbildad keramiker. Min senaste hobby är att skapa nya produkter genom återanvända textilier och att väva trasmattor.

Mitt intresse för att skapa ett forum för medborgardialog ledde mig till föreningen Ekenässällskapet på min hemort Ekenäs i Raseborg i Finland. Föreningen verkar för hållbar utveckling  på ett sätt som beaktar områdets unika läge, historia och framtida möjligheter. Under året som ordförande initierade jag något vi kallat tänk-talko gruppen. På Ekenässällskapets blogg berättar jag om den processen. Som aktiv föreningsmänniska är jag också just nu styrselemedlem i Angered en världsby – En världsby i Angered och upprätthåller också en wordpress bogg för föreningen och ordförande för Alternativ  Solrosen som jobbar för att stöda f.d. slavbarns skolgång.

Jag oroas över den värld vi ger i arv åt våra barn men arbetar vidare i hopp om att – om vi jobbar hårt tillsammans – kan skapa en framtid för både dem och kommande generationer på vår jord och ett rättvisare och helare samhälle för alla.  Jag säger som Pete Seeger i My Rainbow Race:

One blue sky above us
One ocean lapping all our shore
One earth so green and round
Who could ask for more
And because I love you
I’ll give it one more try
To show my rainbow race
It’s too soon to die.

One comment

  1. Ann-Marie · · Reply

    “Sorry, The lifestyle you orderd is out of stook” Ja inte sjutton sitter vi med armarna i kors för det! Gillar din humor.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s