Europas självömkan

Jag sitter och lyssnar på morgonens nyheter och surfar på nätets nyhetssidor. Det som slår mig är hur en annan våg väller fram över Europa tillsammans med flyktingvågen – nämligen en våg av självömkan.

Angela Merkel är i blåsväder för att hon vill hålla gränserna öppna i både Tyskland och EU för folk som söker skydd från krig och annat elände, hon får kritik från bl.a. sitt egna parti kristdemokraterna (förunderligt hur ett parti som skryter med att de är just kristna kritiserar en ledare för att jobba för en human flyktingpolitik). Man anser att Tyskland inte har resurser att ta emot flera flyktingar.

I Finland vill man begränsa flyktingars rätt att söka juridisk hjälp och i Sverige har socialdemokraterna gjort en U-sväng när det gäller att visa solidaritet med folk på flykt.

 

Plötsligt är det helt legitimt att uttrycka rasistiska åsikter, vara öppet flyktingfientlig och xenofob.

Varifrån kommer denna plötsliga U-sväng och denna självömkan?  HUR var det nu då igen som det var synd just om OSS?

Underbara Theodor Kallifatides har uttryckt detta fenomen så väl:

“Jag förstår inte riktigt hur den flyktingstragedi vi bevittnar debatteras som ett större problem för oss än för alla som genomlever den.”

Katarina Ahmed

Ekenäs filmfest ser vi fram emot att höra Ahmed Alalousi berätta om sin flykt från Mosul till Raseborg. Här tillsammans med Katarina Wikström från Ekenäs filmfest. 

 

 

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s