Min pappa Ruriks nekrolog

Det brinner ett ljus vid kassan i Emmaus i Ekenäs den 7 januari. Rurik Rancken, som tillsammans med sin hustru Birgit grundade Emmaus och U-landsföreningen Svalorna i Västnyland på 1960-talet, har lämnat jordelivet, 91 år gammal.

För många är Rurik, ”Rurre” Rancken synonym med Emmaus, men han hann med mycket under sitt långa liv. Rurik flyttade till Ekenäs i slutet av 1940-talet, då hans pappa Torsten blev rektor för Forstinstitutet. I tjugo år var han bibliotekarie i staden och han var en av de drivande krafterna bakom Ekenäs museum. När rivningsivern i Finland rasade som värst kring 1970 hörde Rurik Rancken till dem som envist och ihärdigt arbetade mot en rivning av många gamla trähus i centrala Ekenäs.

Under kriget arbetade han bland annat som skrivare, eftersom han var student och kunde tyska. Men i en olycka vältes den lastbil han färdades på och han fick benet krossat. Samtidigt besvärades han av en envis hosta. Läkarna trodde att han si- mulerade och han fick inte den vård han borde ha fått. Följden blev tbc i både lungan och det skadade benet. Det gick så långt att läkarna föreslog amputation. Den andra möjligheten var att ha benet gipsat i fem år. Han föredrog det senare alternativet.

Paret Rancken var föregångare på många plan och besjälades av tanken att kombinera visioner om en bättre värld med konkret, praktiskt arbete. Då de började med loppmarknadsverksamheten först inne i Ekenäs i mitten av 1960-talet betrak- tades de som lite konstiga. Vem skulle vilja använda begagnade kläder och saker? 1973 köpte de den gamla folkskolan i Västervik utanför stan, med avsikt att grunda en kommunitet. Det lyckades bra, trots att den låg lite avsides. Det var många som under åren bodde i kommuniteten och världen blev större tack vare alla de utlänningar som för kortare eller längre perioder deltog i arbetet och livligt diskuterade vid det gemensamma matbordet. Stämningen var varm och öppen. Inkomsterna från loppmarknaden skickades till olika projekt i utlandet.

Rurik, som var en fenomenal berättare och föredragshållare, försjönk gärna i litteraturen när han inte stod i kassan eller sorterade och prissatte konst, antikviteter eller böcker som han var stor kännare av. Han var också en passionerad släktforskare.

Redan innan man allmänt börjat tala om miljöskydd och återanvändning var Rurik Rancken i farten. Bland annat skötte Emmaus om glasinsamling långt före kommunerna tog vid. Emmaus visade också i början av 1980-talet att man inte behöver röja sly med kemiska bekämpningsmedel. De ordnade ett jippo som fick stor medieuppmärksamhet där de med sågar, liar och yxor röjde flera kilometer vägren fri från sly. Nu sköter mekaniska maskiner om slyröjningen överallt i Finland. Rurik Rancken har också stött vindkraftsprojekt och när Neste i tiderna ville grunda ett oljeraffinaderi i Tvärminne stod han på barrikaderna. Han var också en av grundarna till biståndsorganisationen Kepa.

Rurik Rancken gjorde med sitt milda väsen, sin underfundiga humor och klokhet stort intryck på den som kom i kontakt med honom. Han predikade inte och kanske var det just därför som mannen med det stora grå skägget blev en förebild för många ungdomar.

Vi är många som nu saknar honom, inte minst barnen Rolf, Romi, Ylva, Pontus och Kristoffer med äkta hälfter, barn och barnbarn.

Det är fint att ha fått känna en så varm och inspirerande människa.

Rurik Rancken, som var kväkare begravs inte traditionellt. I stället hålls en minnesstund i Snåresalen i Ekenäs lördagen den 24 januari kl. 15.00.

Tua Ranninen, HBL och VN 17 och 19.1 2015

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s