Slow travel blogg etapp 3: Ord i gyllene stillhet och en självklar stad

SlowCommons

 

När jag läser tidningar, lyssnar på radio eller sitter på ett kafé och är uppmärksam på vad folk säger känner jag allt oftare övermättad, ja vämjelse, då det alltid är samma ord som sägs och skrivs – alltid samma vändningar, flosker och metaforer. Allra värst är det när jag lyssnar på mig själv och måste konstatera att också jag säger samma saker om och om igen… (Nattåg till Lissabon, Pascal Mercier).

Så tänker också jag ibland, så trött på fraserna som kommer ut ur min mun. Främst kanske när jag är med främlingar. Är det kanske de slitna fraserna jag vill undvika när jag väljer en tyst kupé i svenska tåg? Men ofta är det med just de fraserna vi inleder en bekantskap som, om vi kommer genom den första isen, kan leda till djup vänskap. Jag kan ju därför också förlora på att inte småprata på ett tåg…

View original post 303 more words

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s