Karisfornia POV – en medryckande och konstnärlig skatefilm från Raseborg

Det var spännande att titta på de 5 filmbidragen som kommit in till Raseborgs filmtävling för unga. Filmtävlingen arrangeras av Länsi-Uudenmaan Kulttuuriyhdistys, Ekenäs filmfest och Raseborgs Företagare tillsammans med staden Raseborg.

Vinnaren Pyri Pelkonen, som tävlade i klassen 12-15 åringar, har skapat en både rolig och bra film både tekniskt och konstnärligt – Karisfornia POV (Point of View). Med tanke på filmmakarens ålder så är den ännu mera imponerande!  Vi kan säkert vänta oss många spännande filmprojekt i framtiden av Pyri.  Av egen erfarenhet av filmeditering vet jag att de klipp som gjorts och den puls filmen har inte görs lättvindigt och enkelt utan det ligger hårt arbete bakom.  En minut film tar ofta i medeltal 10 gånger så länge att editera. Musiken av Cstar Simon Andersson är som gjord för filmen och tillför verkligen något och ordleken med Karisfornia POV är smart och passar väl in i temat för tävlingen “Mitt Raseborg”.

Intressant är också att just en skatebordfilm vann Raseborgs filmtävling för unga. Skateboardsubkulturen blir allt mer accepterad också i Raseborg vilket äntligen kan ge skateboardarna en permanent park i Raseborg av betong. Ett ämne som alltid väcker mycket känslor. Parker som funnits vid högstadieskolan i Ekenäs, Uncan i Ekenäs och i Gammelboda har alla blivit tvungna att flyttas bort för att man ansett att skejtarna stört på olika sätt. På Uncan var det ljudet, i Gammelboda skräpet som publiken lämnade efter sig och på högstadieskolan behövdes utrymmet till Svenska folkpartiets partidagar i bollhallen och Ekenäs höstmarknad och nu när förslaget till ny placering kom fram var kritikerna igen snabba att arbeta mot etableringen.

Att skejtarna stör mera än fotbolls- eller ishockeymatcher eller moppeungar och raggare på stan har jag svårt att förstå men det är mera komplicerat än så tror jag.  Det är ofta inte ljudet, det efterlämnade skräpet och ramperna i sig som är problemet utan det är subkulturen man inte vill förstå och stöda.

En intressant aspekt av diskussionen om skejtarkulturen är också att man som skejtare tillhör en subkultur som kritiskt granska stadens rum – helst också utanför skateramperna. Att man i många städer i världen ser skejtare leka på en banks trappa är inte en tillfällighet och för att den är en bra plats att åka skateboard på. Ofta ligger en invävd kritik mot både arkitekturen och de som befolkar byggnaderna. Denna kritik saknas inte heller i Pelkonens film. Som skateprofessorn Iain Borden så väl uttrycker det:

Skateboarding, I propose, is a critical practice, challenging of both the form and political mechanics of urban life, and so in its own small way is part of this birth of differential space. Through an everyday practice – neither a conscious theorisation nor a codified political programme – skateboarding suggests that pleasure rather than work, use values rather than exchange values, activity rather than passivity are potential components of the future, as yet unknown city.

En del av skejtarkulturen är att filma och kritiskt titta på sina åk och lära andra att skejta vilket lett till att skateboard filming är en egen genre med filmfestivaler som International Skateboard Film Festival i LA, USA.

Här är det vinnande bidraget i filmtävlingen:

Karisfornia POV

Och den mycket välgjorda dokumentären Second Nature om arkitekten och skejtaren Janne Saario.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s