Visioner sammanvävs i husprojekt i Nørrebro

I natt drömde jag att jag hjälpte min dotter och hennes vänner att måla en vägg i ett gammalt hus. Jag hade en ryggsäck på mig och i den var mina drömmar, visioner och idéer om hur man kunde skapa en bättre värld. Jag var med målade väggen i ett renoveringsprojekt men jag bestämde mig för att inte öppna ryggsäcken och ta ut innehållet. Jag bar med mig mina egna drömmar och visioner som på många sätt är besläktade med hennes och hennes vänners men ändå inte är de samma. Det här var DERAS vision som jag fick den äran att en dag vara med i.

Jag bestämde mig alltså i drömmen för att inte öppna ryggsäcken – när jag vaknade var jag så stolt över det beslutet – att jag i mitt undermedvetna varit så djärv och så vis. Jag målade alltså med ryggsäcken kvar på ryggen med de andra och gladdes över gemenskapen och den glöd och iver som ofta föds av att jobba tillsammans med praktiska projekt med målet att göra världen till en litet bättre plats. Den scenen, fast utan en synlig ryggsäck, utspelade sig också i verkliga livet när jag på våren var med en dag och hjälpte Hannah att skrapa en vägg som skulle målas i Folkets hus i Nørrebro i Köpenhamn. Det är ett projekt drivet av drömmar om ett rättvisare, öppnare och mera hållbart samhälle.Det var speciellt att få vara med och förverkliga visionen om ett öppet kulturvardagsrum i Nørrebro på ett så konkret sätt. Folkets hus, som var ett centrum för aktivism och medborgarrörelsen i Nørrebro under 70 – 90-talet, är i sig en manufestation av hur vi har behov av att appropriera konkreta materiella projekt för att förankra våra visioner på en fysisk plats. Efter att ha varit ett aktivt centrum under många år levde huset under 2000-talet en slumrande tillvaro och stängdes slutligen helt. Nørrebro är med sitt aktivistförflutna ett centrum för mångas drömmar om en rättvisare värld och idag har nya visionärer fortsatt flytta in stadsdelen men många som bott där länge ännu bor kvar, de är också en av Köpenhamns immigrant tätaste stadsdelar.  En grupp som något r tidigare använt Folkets hus som folkkök och café bestämde sig för att renovera huset och sätta nytt liv i de 4 våningarna igen. I huset finns nu “Café under Konstruktion” – hvor du kan hænge ud, holde arrangementer eller lære at lave cafe latte, en Multisal, som du kan bruge til alt fra seminarer og folkekøkken til store fester, Værestedet Go Still, hvor du kan se fodbold, tæve din nabo i backgammon og drikke frisklavet myntethe, Sportsetage hvor du kan bokse, dyrke yoga, lave teater og alt muligt andet, der kræver benplads”.

This slideshow requires JavaScript.

Nyligen initierade en Facebook vän en intressant diskussion på Facebook sprungen ur ett citat ur en bok av David Bohm som beskriver utmaningen man står inför då man verkar i organisationer som är mer eller mindre visionära: “En vision har en tendens att bli mer statisk med tiden, att bli en skiss som stelnar och bleknar. Den överförs från generation till generation som en ofärdig dröm, och de människor som tar tag i den uppfattar inte den på samma sätt som drömmarna gjorde en gång. De bara imiterar den utan att förstå drömmens ursprungliga betydelse. För varje generationsskifte urholkas och försvagas drömmen”. Jag håller inte riktigt med. Fast jag tror att drömmen och visionerna Folkets hus aktiva hade på 1970-talet i Nørrebro var deras specifika dröm då förankrad i den tidsepoken i viss mån såg annorlunda ut än den gör för de aktiva idag, så är en del av folket från den tiden med i projektet idag och i renoveringen av huset förenas visionerna och Folkets hus. Nya visioner formas av sammanvävda drömmar, vissa av dem har frön kvar av någons 70-tals dröm och andra har formats ur 1990-talet mer individualistiska samhälle. Visionerna vi har idag vilken generation vi än tillhör är formad och anpassad till den verklighet vi lever i. Jag tror alltså att liknande visioner med samma sorts stävande att skapa en bättre värld finns i olika tidsepoker och kan te sig litet olika i de specifika kulturella och historiska kontexterna. De betyder också att de kan se olika ut, ta sig olika uttryck, fast de kanske kommer från samma källa – ursprung – en längtan. En specifik vision behöver inte med våld hållas levande från generation till generation. Den kan inte hållas levande på det sättet för att den måste vara sann för de som leds av den, lever med den här och förverkligar den just nu men visionerna från olika tidsepoker kan mycket väl och i bästa fall sammanstråla i ett konkret projekt som Folkets hus projektet i Nørrebro.

Foton Ylva R-L och Hannah Lutz

Du kan stöda Folkets hus!

Folkets hus på Facebook

One comment

  1. Hannah · · Reply

    Hurra! FINT!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s